Olyckor

1) Fallolycka och handledsfraktur i samband med toalettbesök

Patienten var under vård på grund av brännskador. Under avdelningsvistelsen föll patienten vid ett toalettbesök och fick en handledsfraktur.

Patienten föll medan hen var intagen på vårdavdelning. Patienten kunde dock röra sig och fungera självständigt och var inte i behov av särskild övervakning eller hjälp.

I det här fallet krävde patientens tillstånd inte särskild övervakning eller hjälp, eftersom hen hade kunnat röra sig självständigt på avdelningen. Det var inte frågan om en ersättningsgill patientskada.

2) Höftledsfraktur när patienten tvättade sig

Patienten hade vårdats på avdelning i 10 dygn. Fysioterapeuten hade bedömt att patienten kan röra sig självständigt på avdelningen med hjälp av rollator. Patienten föll i duschen och fick en höftledsfraktur.

Patienten föll i samband med tvättningen och inga undersökningar eller vårdåtgärder utfördes i samband med detta. På ändamålsenligt sätt hade man bedömt att patientens tillstånd tillät att hen rörde sig självständigt på avdelningen. Därför var det inte frågan om försummad övervakning eller en oskälig skada som kan ersättas av patientförsäkringen.

3) Höftledsfraktur orsakad av otillräcklig assistans

Patienten hade under lång tid lidit av ledgångsreumatism, som successivt blivit värre och som till slut invalidiserat patienten. Patienten var på sjukhus för undersökningar och vid överflyttning från en avdelning till en annan föll patienten och fick en höftledsfraktur. Vid olyckstillfället gick vårdaren framför patienten i korridoren. Patienten gick utan stöd eller hjälpmedel.

I samband med utredningen av fallet framkom det att patienten kunde röra sig självständigt korta sträckor. När patienten rörde sig använde hen vanligen hjälpmedel såsom krycka eller rullstol, men patienten behövde inte fortsatt hjälp av personalen för att kunna röra sig. Vid överflyttningen från den ena avdelningen till den andra skulle patienten dock ha behövt hjälpmedel eller assistans för att kunna gå. Om patienten hade haft tillgång till hjälpmedel eller hade fått assistans under promenaden, skulle hen sannolikt inte ha fallit.

Det var frågan om bristfällig assistans och därmed en ersättningsgill patientskada.

4) Huvudskada i samband med fall från sängen

Patienten var intagen på neurologisk rehabiliteringsavdelning på grund av en skall- och hjärnskada. Några månader efter att rehabiliteringen inletts föll patienten ur sängen över sänggrinden och ner på golvet på natten. Fallet orsakade en subduralblödning i huvudet.

Fallet skedde oväntat när patienten redan hade varit några månader på avdelningen. Fallet hade kunnat förhindras endast om patienten skulle ha bundits fast i sängen. Att binda fast en patient är en extrem metod och i det aktuella fallet hade det med tanke på patientens tillstånd inte funnits något sådant behov tidigare.

Övervakningen var korrekt och den skada som uppkom till följd av olycksfallet ersattes inte från patientförsäkringen.

5) Fall från sängen vid överflyttning till rullstol

Vårdaren skulle flytta patienten från sängen till en rullstol. Vid överflyttningen halkade patientens fötter undan varvid hen gled ner på golvet. På grund av patientens hälsotillstånd behövde hen hjälp att förflytta sig, i övrigt klarade patienten sig själv. Överflyttning med hjälp av en vårdare hade tidigare lyckats utan problem.

Det var inte frågan om ett olycksfall i samband med en undersöknings- eller vårdåtgärd, utan det var frågan om att patienten fick hjälp i sina dagliga sysslor.

I assistansen av patienten kunde inga brister konstateras. Vårdaren hjälpte patienten på ändamålsenligt sätt. Man kunde inte förutse att patientens ben helt skulle ge vika. Vårdaren höll patienten under armarna och kunde på så sätt bromsa upp fallet ner på golvet. I det här patientfallet var det inte frågan om att patienten skulle ha behövt fler än en vårdare till sin hjälp.

Det var inte frågan om en skada som ersätts av patientförsäkringen.

6) Skenbensfraktur i samband med fysioterapi

Patienten deltog i rehabilitering, varvid hen trampade på en trampanordning under handledning av en fysioterapeut. Patientens knä vreds i anordningen och varvid en hyperextension och fraktur i skenbenet uppkom. Rehabiliteringen ansågs vara en behandlings- och vårdåtgärd och därför inträffade skadan i samband med hälso- och sjukvård.

Skadan ersattes av patientförsäkringen.

7) Handledsfraktur i samband med ridterapi.

Patienten föll från en hästrygg i samband med ridterapi som leddes av en fysioterapeut. Olycksfallet orsakade en fraktur i patientens handled. Ridterapi klassificerades som en behandlings- och vårdåtgärd.

Skadan ersattes av patientförsäkringen.

8) Höftledsfraktur på grund av fall från sängen

En patient med bland annat minnessjukdom var intagen för vård på hälsovårdscentralens vårdavdelning. Patienten föll ur sängen över en till häften uppfälld sänggrind. Fallet orsakade en höftledsfraktur.

Fall från sängen kan med säkerhet förhindras endast genom att binda fast patienten i sängen, men det är en åtgärd som starkt ingriper i självbestämmanderätten och som endast i undantagsfall anses motiverad. Med hänsyn till vårdinrättningarnas resurser kan man vanligen inte heller förutsätta konstant övervakning av patienterna.

Enligt handlingarna kunde patienten gå själv med rollator, men behövde hjälp till exempel med tvättning. Bedömningen utifrån utredningarna var att övervakningen av patienten var ändamålsenlig. Fallet från sängen hade sannolikt inte kunnat förhindras fastän sänggrindarna skulle ha höjts upp helt och hållet.

Det var inte frågan om en ersättningsgill patientskada.